Till början
Aaro Hellaakoskis liv i dikt
Synopsis:
En monolog om författaren Aaro Hellaakoskis liv med dikter av AH. Den utspelar sig under AH:s sista levnadsår, 1952, och är en äldre prövad mans monolog i minnenas värld.
En monolog om författaren Aaro Hellaakoskis liv med dikter av AH. Den utspelar sig under AH:s sista levnadsår, 1952, och är en äldre prövad mans monolog i minnenas värld.
Utdrag:
Sommaren 1952. Aaro Hellaakoski fyllde 59 år till midsommaren. Han sitter avslappnad, trött och fundersam vid sin pipa.
Runohan lienee sentään ennen muuta kuulon asia. Till och med vetenskap är i mycket
högre grad en fråga om syn och hörsel än man vill erkänna. För en geolog gäller det att förstå terrängen och höra kun lapioi ja kumisten malmit soivat. Detsamma gäller dikt.
Jag gav min son Eero en skrift om min dikts historia till julen 1946. Jag skrev den mest för att återhämta mej själv efter krigen. För att ...
Det hade räckt med 1918. Jag var ung och hade framtiden framför mig. Men allt förbyttes i en mardröm. Jag hade litet tidigare blivit vän med Juhani Siljo. Han var nog en bättre poet än jag ... Han hann se några av mina dikter, sa att det var nånting monumentalt över dem.
Hur kunde det utvecklats till en sådan katastrof? Tammerfors förvandlat till ett inferno. Frihetskriget förvandlat till ett medborgarkrig. Och så hämnden, sodan jälkivaiheitten valkoinen terrori. Pahoja hengen tulehtumia siitä ajasta jäi. Det blev som en långvarig kortslutning i hjärnan. Inte bara i min.
På något sätt ville man ju delta, så efter Mannerheims segertåg i Helsingfors for jag till min hemstad Uleåborg och anslöt mig till skyddskåren. Därifrån skickades jag till fånglägret i Kotka. Det var ett helvete. Det var där jag fick meddelandet om att Siljo dött på krigssjukhuset i Tammerfors. Den stunden önskade jag att jag och inte han ... . Han var en bättre poet – dessutom vackrare.
Sommaren 1952. Aaro Hellaakoski fyllde 59 år till midsommaren. Han sitter avslappnad, trött och fundersam vid sin pipa.
Runohan lienee sentään ennen muuta kuulon asia. Till och med vetenskap är i mycket
högre grad en fråga om syn och hörsel än man vill erkänna. För en geolog gäller det att förstå terrängen och höra kun lapioi ja kumisten malmit soivat. Detsamma gäller dikt.
Jag gav min son Eero en skrift om min dikts historia till julen 1946. Jag skrev den mest för att återhämta mej själv efter krigen. För att ...
Det hade räckt med 1918. Jag var ung och hade framtiden framför mig. Men allt förbyttes i en mardröm. Jag hade litet tidigare blivit vän med Juhani Siljo. Han var nog en bättre poet än jag ... Han hann se några av mina dikter, sa att det var nånting monumentalt över dem.
Hur kunde det utvecklats till en sådan katastrof? Tammerfors förvandlat till ett inferno. Frihetskriget förvandlat till ett medborgarkrig. Och så hämnden, sodan jälkivaiheitten valkoinen terrori. Pahoja hengen tulehtumia siitä ajasta jäi. Det blev som en långvarig kortslutning i hjärnan. Inte bara i min.
På något sätt ville man ju delta, så efter Mannerheims segertåg i Helsingfors for jag till min hemstad Uleåborg och anslöt mig till skyddskåren. Därifrån skickades jag till fånglägret i Kotka. Det var ett helvete. Det var där jag fick meddelandet om att Siljo dött på krigssjukhuset i Tammerfors. Den stunden önskade jag att jag och inte han ... . Han var en bättre poet – dessutom vackrare.
Antal roller:
min. 1
max. 1
min. 1
max. 1
Roller:
Aaro Hellaakoski
Aaro Hellaakoski
Rättigheter och kontaktuppgifter:
Rättigheterna handhas av författaren, som nås på emelie.enckell(at)kolumbus.fi
Rättigheterna handhas av författaren, som nås på emelie.enckell(at)kolumbus.fi