Till början
Agi och Pugi
Synopsis:
Den sanna historien om hur Algot Niska smugglade ut en judisk familj ur Berlin 1938. Denna familj på fem personer var en familj bland några hundra människor som han fick ut ur landet med risk för sitt eget liv.
Den sanna historien om hur Algot Niska smugglade ut en judisk familj ur Berlin 1938. Denna familj på fem personer var en familj bland några hundra människor som han fick ut ur landet med risk för sitt eget liv.
Utdrag:
Scen 1.
(En mycket sen natt på nattklubben Kakadu i Berlin 1938. Tidstypisk musik. Det är stimmigt och rökigt, det är glitter och röda munnar. Kristall och brokad. Det skrattas och glammas. Det dansas. Ett elegant herrsällskap består av Algot, Adolf och Max. De är smokingklädda, de är goda vänner. De dricker champagne. De har hållit på ett tag. Vid ett annat bord sitter en tysk officer med sin hustru Elisabeth och sonen Kurt. Det är familjen Stoltze. De firar sin 25-års bröllopsdag. Servitörer och vackra damer glider omkring. Det är ”fest och fyrverkeri” i luften men med en doft av trött dekadens.)
Algot: (dricker champagne till minnet av gamla tider.)
Mera champagne! – Skål! Det var tider, det Max! Du borde ha varit med.
Max:
Skål Algot, skål Adolf! Skål för bröderna Niska!
Algot:
Skål för Max Neumann. Skål för oss. (Alla tre höjer sina glas och dricker.)
Max:
Hur slutade äventyret?
Algot: (fortsätter att berätta historien om hur de lurade
tullen)
Jo, vi var ju på väg mot Åbo efter en lyckad försäljningsseglats och hade 5.000 liter kvar som vi tänkte vi skulle glädja skäriborna med till midsommaren. Mot en smärre ersättning, förstås. Venus var en snäll seglare och vi länsade undan med ångbåtsfart. Då small det till. Storfallet sprang och seglet dansade i däck. Gaffeln bröts och fockbommen gick över. På några sekunder hade Venus förlorat varje möjlighet att manövrera. Någon omedelbar fara fanns ju inte, vi skulle kunna reparera skadorna på lugnare vatten, men jag kände på mig att om Aura eller någon annan tullångare fanns i faggorna skulle det bli kinkigt att förklara. Då fick jag en idé. Om Venus från Helsingfors bytte hemort och namn och hela besättningen talade ett språk som tullmännen inte begrep, skulle det gå att bluffa. Färgpytsarna kom fram och jag hann precis texta Carita, Cuxhaven då vi såg tullbåten komma.
-Kvickt, storseglet över kanistrarna och blir ni tilltalade, tala tyska. Säj vad fan som helst bara det låter tyskt. Ingen i besättningen kunde ju tyska, utom Pugi och jag. Pugi stod vid rodret och jag ledde konversationen. Det gick väldigt bra.
Scen 1.
(En mycket sen natt på nattklubben Kakadu i Berlin 1938. Tidstypisk musik. Det är stimmigt och rökigt, det är glitter och röda munnar. Kristall och brokad. Det skrattas och glammas. Det dansas. Ett elegant herrsällskap består av Algot, Adolf och Max. De är smokingklädda, de är goda vänner. De dricker champagne. De har hållit på ett tag. Vid ett annat bord sitter en tysk officer med sin hustru Elisabeth och sonen Kurt. Det är familjen Stoltze. De firar sin 25-års bröllopsdag. Servitörer och vackra damer glider omkring. Det är ”fest och fyrverkeri” i luften men med en doft av trött dekadens.)
Algot: (dricker champagne till minnet av gamla tider.)
Mera champagne! – Skål! Det var tider, det Max! Du borde ha varit med.
Max:
Skål Algot, skål Adolf! Skål för bröderna Niska!
Algot:
Skål för Max Neumann. Skål för oss. (Alla tre höjer sina glas och dricker.)
Max:
Hur slutade äventyret?
Algot: (fortsätter att berätta historien om hur de lurade
tullen)
Jo, vi var ju på väg mot Åbo efter en lyckad försäljningsseglats och hade 5.000 liter kvar som vi tänkte vi skulle glädja skäriborna med till midsommaren. Mot en smärre ersättning, förstås. Venus var en snäll seglare och vi länsade undan med ångbåtsfart. Då small det till. Storfallet sprang och seglet dansade i däck. Gaffeln bröts och fockbommen gick över. På några sekunder hade Venus förlorat varje möjlighet att manövrera. Någon omedelbar fara fanns ju inte, vi skulle kunna reparera skadorna på lugnare vatten, men jag kände på mig att om Aura eller någon annan tullångare fanns i faggorna skulle det bli kinkigt att förklara. Då fick jag en idé. Om Venus från Helsingfors bytte hemort och namn och hela besättningen talade ett språk som tullmännen inte begrep, skulle det gå att bluffa. Färgpytsarna kom fram och jag hann precis texta Carita, Cuxhaven då vi såg tullbåten komma.
-Kvickt, storseglet över kanistrarna och blir ni tilltalade, tala tyska. Säj vad fan som helst bara det låter tyskt. Ingen i besättningen kunde ju tyska, utom Pugi och jag. Pugi stod vid rodret och jag ledde konversationen. Det gick väldigt bra.
Antal roller:
min. 14
max. 16
min. 14
max. 16
Roller:
Algot Niska (Agi 1888-1953) som också kallar sig Ernst Ovesen eller Lehtonen
Adolf Niska (1884-1960) Algots äldre bror Pugi
Max Neumann, Algots gode vän
Rolf Stoltze, naziofficer/ Gestapo-man
Stoltzes hustru Elisabeth
Stoltzes son Kurt, polis och hemligt förlovad med Magda Stäuder
Irene, som ljuger att hon är nitton år
Fru Rakel Stäuder
Magda, hennes äldsta dotter som är hemligt förlovad med Kurt
Sara, mellandottern, Irenes goda vän
Ester, yngsta dottern
En journalist
En tulltjänsteman
Portieren på nattklubben Kakadu
Servitörer, gäster på nattklubben Kakadu, skuggor i natten osv. osv.
Algot Niska (Agi 1888-1953) som också kallar sig Ernst Ovesen eller Lehtonen
Adolf Niska (1884-1960) Algots äldre bror Pugi
Max Neumann, Algots gode vän
Rolf Stoltze, naziofficer/ Gestapo-man
Stoltzes hustru Elisabeth
Stoltzes son Kurt, polis och hemligt förlovad med Magda Stäuder
Irene, som ljuger att hon är nitton år
Fru Rakel Stäuder
Magda, hennes äldsta dotter som är hemligt förlovad med Kurt
Sara, mellandottern, Irenes goda vän
Ester, yngsta dottern
En journalist
En tulltjänsteman
Portieren på nattklubben Kakadu
Servitörer, gäster på nattklubben Kakadu, skuggor i natten osv. osv.
Rättigheter och kontaktuppgifter:
Rättigheterna handhas av författaren, som nås på harriet.nylund(at)gmail.com
Rättigheterna handhas av författaren, som nås på harriet.nylund(at)gmail.com