MMM

Synopsis:
Detta är en pjäs om Matte och Mårten som behöver varandra. Det är också en pjäs om en som behöver trygghet och en annan som behöver små uppbrott från tryggheten. Och även om det också är en pjäs om en saknad pappa – inte så mycket om att söka pappa som om att vara utan – så är det ändå allra mest en pjäs om att söka sig själv och söka vänskap. Pappa kanske inte finns, men kanske någon annan och något annat.
Det är också en pjäs om fantasi som både trygghet och hot. Och om fantasin som en del av verkligheten. Och trygghet och hot som en del av verkligheten.

Den sceniska handlingen kan förstås definieras som en resa. En resa mellan olika verkligheter och olika fiktioner. Och förstås på ett plan en resa till sig själv och mot någon annan. Och kanske lite också för nöjets skull. Men detta är ju intet nytt.
Det finns en dörr mellan de olika världarna – och det är ju inget nytt med det heller – och genom att stiga över tröskeln stiger man in i ett annat rum, ett fiktivt rum som gestaltas av skådespelarna.
I Mattes splittrade värld och ävenså i Mårtens mattevärld finns också Bengt-Bengt.

Pjäsen slutar till synes som om ingenting hade hänt, som om allt var tillbaka i det gamla efter en lång, lång resa, som om ingen utveckling skett. Men det är förstås inte ändå riktigt så. Alltid har någonting hänt, fast det kanske inte syns så att det skriker om det.

Beställningsverk för Viirus-Labbet/Hangö Teaterträff. Har uppförts endast en gång, under Hangö teaterträff året 2002.

Utdrag:
(Ganska mitt på scenen finns en dörr, som är flyttbar. Framför dörren, inne i
Mårtens rum, befinner sig Mårten och Matte. Den flyttbara dörren finns alltid
på samma ställe då Mårten och Matte är i Mårtens rum – mellan andra scener
och andra rum skall dörren byta position. Det är alltid och enbart Bengt-Bengt
som flyttar dörren.)
Scen 1
(Mårten och Matte. Mårten ligger på golvet. Hans händer och fötter är
fastbundna med hopprep och skosnören. Han är klädd i sina vanliga kläder,
men ovanpå dem har han en spetsklänning. I håret har han en rosett. Hans
mun är täckt av en munkavle av något slag. Han ligger stilla, stirrar upp i
taket. Matte står bredvid honom med en enorm godispåse i handen. Hon
håller en stor seg råtta i svansen framför sin mun. Scenen har så att säga
börjat innan ”ridån går upp”, publiken kommer med mitt i ett skeende.)
MATTE (tittar på råttan medan hon pratar)
att jag sku int orka nu med någå såndänt faktiskt int, att du börjar ta mina
karkkin. Att fast dom nu låg här på ditt golv så var dom faktiskt mina. Alla
råttkarkkin i hela världen är mina. Och inga är dina. Fast du sku ha fått dem
eller någå fattar du. Alltså fattar du
(Matte petar på Mårten.)
MATTE
ska jag sticka in någå i dig någå stickor såndäna som man stickar med alltså
såndäna vassa
(Hon sätter sig bredvid honom, äter upp råttan. Stirrar en stund rakt framåt.
Dreglar lite. Torkar sig om munnen med ovansidan av handen. Snorar. Tar en
ny karamell, en stor, svart, sliter den med munnen.)
MATTE
hej säg någå. Äää jag ooorkar int

Antal roller:
min. 3
max. 3

Roller:
Kvinnor 1, Män 2
Mårten (pojke)
Matte (flicka)
Bengt-Bengt (gubbe)

Rättigheter och kontaktuppgifter:
Rättigheterna handhas av dramatikerna.