Synopsis:
Fyra människor anlägger en park runt ett vindkraftverk någonstans i närheten av havet. De dras till varandra och till möllans hypnotiska rotation. Det handlar kanske om vad det är att vara ett jag, om upplevelsen av att leva. Om livsenergi och depression, om de destruktiva och de kreativa krafterna eller om friktionen mellan en yttre och en inre verklighet.
Tanken på att skriva om ett vindkraftverk kom från min personliga upplevelse av dem som suggestiva, sensuella, men också främmande och jag ville skriva om gränsen mellan natur och kultur. Men upptakten till denna historia hittade jag i Barösund i Ingå skärgård där två vindkraftverk sattes upp. Efter enorma protester av bybor och sommargäster togs det ena ner så nu står det andra där ensamt och snurrar för vinden. I pressen kunde man läsa utsagor som att ”livet förlorat sin mening” sen verken kom dit till det finlandssvenska sommarparadiset, men också att ”det etiska måste gå före det estetiska” – och sedan det andra verket monterats ner var det också någon som saknade det, den rytm de båda verken skapade tillsammans.
Vindparken är Sofia Aminoffs konstnärliga slutarbete i dramatik och dramaturgi vid Teaterhögskolan i Helsingfors. Pjäsen finns utgiven som bok, förlag: Kirja Kerrallaan.
Utdrag:
AKT I
ULF
Det hade blivit kallare vägen var hal av vattnet som fallit under natten. Plötsligt såg jag att det var nån som rörde sej där uppe. Jag kunde inte slita blicken från dem. Hon såg inte ut att höra hemma här.
En främmande fågel. Jag måste tvinga mej att hålla ögonen på vägen för att inte köra ut.
AGNES
Det var som en dröm. Jag sku flytta till ett annat land och där fanns en man som vänta på mej en god man. Jag hade aldrig varit utomlands. Jag hade aldrig varit med en man.
ANTONY
De hade gett mej fria händer. Jag minns hur jag attraherades av kraftverkens vertikala linjer som mötte havets horisontala första gången jag var där uppe. Dessa två hypnotiskt roterande jättar som fäktar mot vinden havets brus vågorna som oupphörligt sköljer över klipporna. Det låg något fåfängt över hela projektet. Kultur mot natur. Ändå tvingas tanken tillbaka till dit och hjärtat börjar slå snabbare ju
närmare den kommer. Hela sommarn sku jag vara där uppe och anlägga parken. Det är sant det man säjer att ingen segrar över havet.
ULF
Folk i byn klaga över ljudet. Och att de drog blickarna till sej. Men jag tyckte om att sitta på trappan till butiken och se de två jättarna röra sej över trädkronorna. Men det blev ett sånt jävla liv folk inledde processer sprang och mätte ljudstyrkan så fort vinden vände och jag vet inte vad. Till slut kom dom och tog ner den andra möllan. Det var synd något i rytmen gick förlorat. Och folk klagar fortfarande. Men ska man ha värmen på i sommarstugan året om och upplyst väg ända fram så får man se sej i spegeln. Det var lite efter att de tog ner den andra möllan som jag såg henne första gången.
AGNES
Jag hade aldrig sett sånt vatten sån skog. Att man kunde äta fisken i havet och bären i skogen. Jag kunde inte fatta det. Min man arbeta som fiskare. I början tog han mej ut i sin båt. Men när jag ändå inte kunde göra något ombord och han bara fick akta mej så åkte han ut ensam istället. Han kunde vara borta flera dagar i sträck. Jag börja gå runt i trakten. Det var så jag mötte henne.
ANTONY
När jag kom dit ut hade de ren tagit ner det andra vindkraftverket. Jag fick lov att göra om alla ritningar. Jag skicka bort mina assistenter det fanns ändå inget de kunde göra allt var bortblåst. Jag börja planlöst röra mej i området och i mitt huvud växte parken fram. Ja det var så jag mötte henne.
Antal roller:
min. 5
max. 5
Roller:
5
Rättigheter och kontaktuppgifter:
Rättigheterna till pjäsen bevakas av Agency North, info(at)agencynorth.fi