Synopsis:
Fredrika-Emilie utgår från det ambivalenta triangeldramat mellan Fredrika Runeberg, Emilie Björksten och Johan Runeberg. Pjäsen skär igenom lager på lager av tid och text och synar hur kärlekskrig, könskrig och kulturkrig färgat av sig på de olika skikten. Samtidig skildrar Fredrika-Emilie också en flykt från mörkret, beskriver en depression och en skrivprocess. Det kanske inte är möjligt att finna sanningen – men det går att röra sig mot verkligheten.
Pjäsen har utvecklats inom ramen för projekt REKO.
Utdrag:
E: Den blommar som aldrig förr - just när ni ska lämna den - Rosa Alba, Maiden's Blush, Deep Secret, Grey Dawn, New Dawn, Amber Queen, Amber Hit... ska ni-ni måst gräva upp -
R: Nej, inget gammalt! Fredrika ska få nya frön! Allt hon pekar på i sin lilla nötta - med dåligt uttal - seedcatalogue - ska hon få - från jordens alla jävla hörn. Till H. Hon vill ha svarta rosor -
E: ...'svarta rosor' -
H: ...'svarta rosor' - 'låt henne göra som hon vill' - - - - mänskorna va tvåkönade. Gudarna ble besvikna på dem och skilde dem - och så blev di dömda att leta efter sin andra halva. Den här könsåtskillnaden börja fö tusen miljoner år sen.
F: Jag tror int själen har ett kön.
R: Jag tror int vi har en själ.
E: Du får int -
R: Det finns bara förruttnelsen - demaskeringen har ett pris - ser du?
E: Och va vet du om att betala? Om att censurera dej själv? Om att finnas bara efter andras begär efter dej?
------
F: Är hon bättre än Maria?
R: Va tror du?
F: Att hon är villigare - och söndrigare.
R: Vill du jag fyller i - dina hål?
F skakar litet på huvudet: Jag har livlig fantasi - - - - här är lyhört - - - - jag är en slav fö dej här.
R: Vi är alla slavar fö kärleken. Och det enda den gör är slita oss isär.
F: Du söker ändå njutning.
R: Jag kan ta dej med våld om du vill - slå - binda - två dej - blodig - som en nyfödd bebis.
F: Det behövs int, tack, jag gör det också bättre själv.
R: Tillfredsställer dej?
F: Plågar.
R: Det sku va starkare om jag gjorde det.
F: Du ha int föstått nånting.
R: Gå över dina gränser. Hon skakar matt på huvudet. Släpp det där krampaktiga taget. Hon ser på honom - det är som att det plötsligt finns en klarhet i blicken - släpp ut det - som om något vaknat, lösts upp. Dina bröstvårtor lyser igenom - han rör vid hennes bröst -
F: Du är ohjälplig. Tar bort hans hand. Men vi är väl alla det.
R: Jag kan int leva utan kärlek.
F: Jag vet fan i mej int va du talar om! Självbekräftelse? Självförälskelse? Nåt jävla utopisk sammansmältande? Eller bara primitiv skräck fö att va ensam? Han tar på hennes bröst igen. DET KOMMER INGEN MJÖLK!
R: Du är överspänd -
F: Totalt.
R: Var är ängeln nu?
F: Kanske jag bara velat ha dej fö att du plågar mej? Men jag vill int ha den här smärtan mer.
R: Va vill du?
F: Jag vill skriva. Jag vill att du läser det. Jag vill ge ut det - jag ha satt det undan så länge att jag är rädd - att det dött. Nånting litet är jag int intresserad av - om jag int duger måst du säja det - - - - före vi gifte oss och du vela mellan dina förälskelser skrev jag gränslöst - också efter Maria - och nu - jag ha aldrig skrivi såhär bra - jag skriver av upphetsning - och fantiserar om er - fö att hetsa dej - men du ser det int - fast jag blottar det -
R: Är vi såhär främmande?
F: Det är int det hemskaste isåfall.
R: Va?
F: Att va främmande - måst va bättre än att va fixerade.
Antal roller:
min. 5
max. 5
Roller:
Min 3 skådespelare, max 5 skådespelare.
Rättigheter och kontaktuppgifter:
Rättigheterna till pjäsen bevakas av författaren.